Höstens rapport

Nu sitter vi biodlare med facit i hand. Vi skrev i maj att vi hoppades på en varm sommar, där alla drag skulle ge maximal utdelning av honung likt år 2010.
Så blev det dock inte. Det blev ca hälften av förra årets skörd, men ändå som ett normalt år. Egentligen inget att klaga på, Drottningodlingen gick lite trögt, men klarade sig. En del gamla drottningar är nu utbytta.

Slutskattning och vinterförberedelse
Dags för slutskattning och vintermat. Slutskattning innebär att all honung plockas bort, om man inte förväntar sig ljungdrag. Man kontrollerar att vinterlådan har rena och fina ramar, samt att där finns en bra drottning. Om man byter drottning kan detta ske lämpligen nu i samband med sk. inmatning. Mycket viktigt före inmatningen inför vintern, är att det finns mycket yngel, mycket unga bin. Det är fr.a.de unga bina som kommer att överleva och finnas som arbetsbin under tidig vår.
Under vintern sitter bina vanligen på en eller två lådor beroende på samhällets storlek. Bina ska sitta trångt därför att en hel del av de gamla bina dör nämligen när de arbetat med vinterfodret. Det flytande sockret ges ljummet och 60 % igt. Det torkas av bina och läggs i cellerna, samt täcks med vax som skydd för vintern. Hur mycket socker bina behöver beror på hurdan vintern blir. Mellan 12-20 kg per samhälle. En kall torr vinter som den förra, sitter bina rätt still och kräver mindre energi. Men året dessförinnan var de ute och flög av och till. Då var det milt omväxlande med kyla, och därför gick det åt mer. Visserligen är man trött på att plocka bort sockerramar om våren men värre vore att se att bina hade svultit ihjäl.

Bina behöver bra ventilation under intorkningen av socker och även på vintern. Man säger att de skall ha god omboning, dvs. ”ha det varmt om huvudet och kallt om fötterna”.
Senare i höst gäller även varroabehandling med oxalsyra när allt yngel är ute. Efter det kan vi säga godnatt till bina och starta allt det höst och vinterarbete som alltid finns, som inte syns för andra, men som ändå måste vara klart till våren när biåret börjar om på nytt.

Biodlarens höst och vinterarbete
Återigen står man där med gamla fula vaxramar, minst 10-15 per samhälle som skall smältas ned. Det får inte ske förrän sent på året. Det får inte komma några bin och sätta sig på de smutsiga ramarna. Ramarna skall sen kaustiktvättas, sköljas o torkas. En hel del ramar behöver trådas om, avståndsstift ramlar bort osv. Vaxet som blir efter smältningen kan sen lämnas in till biredsskapsfabrik där man kan sälja eller ta ut vax till nya ramar. Efter slungning och sockermatning, ska alla lokaler städas, lådor ses över, förråd fyllas på så att man är väl förberedd när våren kommer. Vaxförvaringsförrådet kan utsättas för vaxmott, och därför måste man gå igenom förrådet och ramarna. Man sätter ättika som får ånga igenom som skydd för vaxmotten under vintern.

Det känns så skönt när vi sagt godnatt till bina på hösten, men en bit fram på våren kommer längtan efter bina tillbaka. Vi går där och kikar och undrar hur de har det. För biodlaren är arbetet mera en livsstil. Vi lever med bina, med vädret med solen och blomningen, tiderna och planering av besöken i olika bigårdar, naturnära upplevelser vi biodlare gärna tar och mår riktigt bra av.

Som avslutning på biåret ordnar Jordbruksverket en stor konferens på Skansen i Stockholm (15 sept) kring biodling, med kunniga professorer och annat erfaret bifolk, för att som de säger lyfta landsbygden ekonomiskt, kulinariskt och miljömässigt, som en del i utvecklingen av Sverige - det nya Matlandet.
Vi önskar alla våra läsare en fin höst, och återkommer gärna med andra artiklar kring biodling och utvecklingen framåt.

Mvh Stellan & Bodil
Larsagården Köinge